saknad



Pappa och Nikita i julas

Pappa och Niki i julas    Gud vad jag saknar min familj!

Skäll på mig...det är helt ok!!

Det är ju faktiskt hundra år sen jag uppdaterade bloggen. och det känns som att varenda gång jag uppdaterar gör jag det med en ursäkt om hur längesedan det var sedan jag uppdaterade något sist!
jag borde skämmas!

Det är väl så att jag har så mycket annat i livet och på huvudet att sysselsätta mig med just nu.
Lilla Nikita är ju 10 månader nu och det är full fart hela dagarna.
Bosco är ju dessutom kvar hemma, ja det slutade så att han till sist fick bo kvar här, och han tar ju sin tid också.

Varför är det så att trots att det har hänt så himla mycket sista tiden så kommer jag inte på ett skit att skriva?

Igår var ajg iaf ut en sväng med Fia. Mycket trevligt.
Kvällen såg ut ungefär såhär:

21:00 - Fia och jag ligger som två säckar potatis framför tv:n och orkar knappt röra oss.
22:30 - Någon övertalar oss att komma ut
23:00 - halvspringa till bussen
00:45 - kommer resten av sällskapet, vilket innebär att vi stod i regnet och väntade i ja... ca 1,5 timme!
02:00 - Krogen stänger och vi beger oss ut för att finna föda
04:00 - TAXI!
05:30 - Zzzzzzz

Det var en mycket trevlig kväll, även om jag stolpade upp den ganska "bittert". varken Fia eller jag drack något, men vi dansade en sväng iaf ;)
Jag måste nog säga att de två sista timmarna, dvs från krogen och till mathaket var det roligaste på hela kvällen.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur dumma människor kan vara.
Vad det är jag talar om mer exakt håller jag för mig själv då det skulle kunna skada någon annan om jag berättade hela historien, haha
Kul var det iaf!
och välbehövligt. Det var längesedan jag gjorde något roligt sådär. och ännu längre sedan jag var så spontan!
Klart värt det. och herregud vad billigt det är att gå på krogen nykter!
och herre jäääävlar vad kul det är att se alla människor när det är dags för stägning och lamporna tänds hahahahaha!!

Bosco var så klart själaglad när jag kom hem och har legat på mig i sängen, på tvären hela natten så att jag vaknade av att jag blivit utskuffad och slog huvudet i sängbordet....

Idag känner jag mig märkligt bakfull trots att det enda jag drack på krogen igår var en halv cola!

Nu ska jag nog ta mig en snabbdusch och sedan ta mig en långprommis med Bosco innan mitt älskade hjärta kommer hem från pappa.

Så long suckers!

Älskade






One true Love

Snor, grinollar och fishundar. Ja så har min dag sett ut. I alla fall idag...

Jag finner sällan den inspiration jag en gång hade att blogga. Ibland kommer jag på tanken men orkar sällan. När jag väl skriver något så blir det inte heller så mycket av det, för de få stunder jag har tid att sitta här är jag alldeles för trött för att tänka och framförallt orka komma ihåg vad som hänt sedan sist. Vilket ju faktiskt oftast är ganska mycket då bloggandet sker allt mer sällan.

Dagarna nu känns ganska melankoliska. Jag har tagit ett oerhört tufft beslut - att omplacera min bästa vän.
Jag får helt enkelt inte tiden och orken att ge honom ett rättvist liv, lilla Bosco.
Och jag står inte ut med att han ska komma i andra hand hela tiden heller. Han är värd så himla mycket mer.
Han har det bra här, visst har han det. Det går ingen direkt nöd på honom. Men han kan få det så himla mycket bättre. Hos någon som har den tiden och uppärksamheten han faktiskt behöver varje dag.
Det är helt enkelt för tufft för mig som ensamstående spädbarnsmorsa att motionera och träna honom som jag skulle vilja.
Jag gav det ett försök i alla fall.

Jag vet att många säkert tänkt på det, och undrat över det tidigare. "Hur ska hon fixa allt det där".
Tro mig, det har jag också. Sedan den dagen jag blev gravid.
Jag sa då både till mig själv och till andra att jag skulle ge det ett försök - men också att om jag upplevde situationen för svår, så fick jag ta det beslutet då.
Och här sitter jag nu, med tårar i ögonen och ångesten krypandes längs ryggraden - för gör jag verkligen rätt nu?
MÅSTE jag verkligen säga hej då till den trognaste av alla vänner?
Jo, jag vet att jag gör rätt. Och jag vet att jag gör det här av en enda anledning. För Bosco's skull.

Jag tror inte att en omplacering blir tuff för grisen. Han anpassar sig otroligt fort och trivs ju med precis allt och alla så länge de bara tittar lite på honom ibland. Ja sådan är han. Kär i livet, kär i människor, kär i allt.
Tur att matte har lite högre krav på nya hemmet!
Det är nog desto tuffare för mig.

Nåväl. På lördag förmiddag kommer det en familj hit och hämtar Bosco. De ska ha honom på prov i en vecka för att se hur det funkar hemma med familjen och deras andra hund. En 3årig Amstafftik.
Jag är förväntansfull, och otroligt rädd.
Och helt givet - jävligt ledsen.

Jag kommer ju att sakna fanskapet så in i helvete rent ut sagt. Vem ska nu förgylla mina dagar med galna påhitt?
Vem ska krypa nära nära intill mig på natten för att sedan sucka och försöka knuffa mig ur sängen?
Vem ska smyga sig fram till lilla Niki försiktigt försiktigt för att ge henne en lätt puss på kinden?
Vem ska dunka svansen i väggen i glädjeyra så att grannarna blir tokiga?
Vem ska rymma till hyresvärden för att hälsa på valpen?
Och vem fan ska ge mig det där förbannade jävla leendet som gör mig lyckligast i världen? Vem?

Fy fan för det här alltså. Men det är för dig min vän - bara för dig.

Just nu känner jag att jag skulle kunna flytta ihop med vilken skithög som helst, bara det inneburit att jag kunde behålla min vän. MIN vän.

Jag ruttnar på att bo i en stad jag inte gillar, inte trivs i, jag ruttnar av att veta att alla jag älskar finns så långt borta. Och nu ska Bosco flytta ifrån mig.

Jag önskar att jag besatt egenskapen att stänga av känslor



Ovärt...

Alltså jag är för jäkla dålig på att uppdatera min blogg!
Jag glömmer liksom bort att den finns där mellan alla blöjbyten, matstunder, kräkstunder, hundstunder osv...


Som jag sagt tidigare så händer det så mycket samtidigt inget alls. Dagarna flyter ihop lite och jag vet inte riktigt vad som hände vilken dag. haha.
Jag antar att det blir så när man går hemma och gör samma saker varje dag!

Niki har blivit så himla stor. Snart 5 månader! Hur i hela friden gick det till - hon vägde ju 2 kg igår!?
Danne kom över och fikade en stund och tog med sig lillfisan hem. Så nu sitter jag själv med grisen och bara slöar. Jag borde passa på att spela hög musik, duscha och göra en hel massa annat utan "störningar".
Men jag orkar bara inte...
Det blir senare tror jag.

Fick paket från en söt liten vän idag. Ett fantastiskt paket med massa saker jag verkligen behöver. TACK DARLING!

Vidare så har en tråkig sak blivit lite roligare. jag går inte in på den saken något mera då många är inblandade och saker tenderar att bli skit ganska enkelt....
Skönt är det iaf och en av de stora stenarna på mina axlar försvann!

Ett speciellt tack till er vänner som finns där för mig och som ställer upp i alla väder. Jag älskar er.

Mest älskar jag min lilla bubbla och mion dampkänguru.

Nu ska jag nog faktiskt ta mig en kopp te och en näva finn crisps. MUMMA!

Så satt man här igen...

...mitt i natten.
och igen - jag borde ju sova....

har lilla Ceyla här på tillfälligt besök under en tid. Hon är så mysig så lilla vappisen, emn guuud vad mycket otyg valpar har för sig! haha
I vilket fall är det riktigt roligt att se hur kul Bosco och Ceyla har tillsammans, de trivs verkligen i varandras sällskap!

Sedan sist så har jag hunnit göra lite mer på tatueringen, bild kommer först när det är helt färdigt. Lite roligare så.
Tackar som vanligt Danne för det :)
Den stollen var för övrigt över på en kort visit, gullande med bebis, hundar och utspillt kaffe. haha
Jävla klantarsle!
Börjar bli hög tid att planera dop och sådär. Får se om vi lyckas få lite tid tilld et i nästa vecka, eller om jag kanske kan övertala fanskapet att komma hit på lördag. Den som lever får se!
Imorgon ska jag ta mig iväg och handla lite samt fika med Tina och hennes lilla Johanna. Ska bli trevligt!

Söndag ska jag, grisen och bubblan ( som är Nikitas nya smeknamn här hemma ) ta oss till Stockholm och fira "hundens dag". Träffa lite människor och hundar. Ser jag fram emot mycket.
Jag behöver verkligen komma ut och hitta på saker lite mer. är ju så isolerad här ute!

Slänger upp lite bilder på några av mina kärlekar



Jag , Ceyla och grisen


Ceyla och Niki myser                  
 

allra finaste


Kanske borde man sova lite?

PUH! Det är så mycket nu jämt att jag knappt hinner med att tänka...
Niki är med sin far inatt. Det är så fruktansvärt tomt här utan henne. En stor del av mig saknas.
Emma var ju här, ja när fan var det? dagarna bara flyter ihop - helt sjukt.

Kul var det iaf. Hundarna funkade utmärkt även om min klumpeduns är lite läskig ;)
Vi hade enormt kul iaf.
Jag nämner inget om efterfester som handlade om mina blodiga fötter och hundar, eller taxiresor runt halva Uppsala - det tar så lång tid då! hahaha

Tjejen min bara växer och växer. Tiden går alldeles för fort! Samtidigt som jag längtar som sören efter alla "stora" händelser, de första orden, första stapplande stegen osv. Så vill jag ju ha kvar min lilla lilla sparv!

Sitter och trycker i mig halstabletter och tittar på Anna Phil, jag borde ha städat, jag borde ha gjort ganska mycket, kanske tagit en lång dusch nu när jag är barnledig. Men nää. Bättre att bara slappa lite.... hahaha

Äsch, eftersom jag ändå inte sover så tar jag en kopp kaffe till!

regn regn regn

Jaha, jag som skulle bli bättre på att uppdatera bloggen.... haha
Nåja, lite bättre har jag blivit iaf!
Det händer egentligen ingenting speciellt om dagarna nu för tiden, de ser ganska mycket likadana ut. Samtidigt så händer så mycket.
Svårt att förklara...

Niki har sovit hos pappa inatt om kom hem vid niotiden idag. Glad som alltid. Nu sover hon som en stock!

Idag händer det grejer.... Emma kommer ikväll. Sjukt kul ska det bli.
Ska ta och greja lite men återkomemr eventuelt senare - eller inte alls...

So long suckers

Trötta och slitna.

Det är morgon i residens Wessman idag.
Nikita kom inte till ro förrän runt 2 inatt. Febrig och lite smågnällig.
När hon väl somnat ordentligt såg hon nästan död ut så jag satt vaken länge och tittade på henne så att hon inte slutade andas. Ja, skitlöjligt kanske men det är mitt första barn och jag är dessutom själv här ute om något skulle hända!
Klart man är nojjig ;)

Febern är borta idag men jag tycker att hon är lite rosslig. Kanske bara som jag inbillar mig jag vet inte.

I helgen har jag inget särskilt planerat. Kaffet bubblar i kokaren nu, sen ska vi hämta Rune och lattja lite med honom.

Uppdaterar väl säkert senare om jag hinner/orkar.

natti

Jag borde lära mig att sova. Eller är det något man kan lära sig??
jag sover ju färre timmar än de flesta. Mitt liv fungerar ju ändå förvisso. Men är det bra i längden?
Jag vill inte peta i mig en massa tabletter för att kunna sova, i synnerhet inte nu när jag har ett litet barn hemma.
Vad händer om jag inte vaknar liksom?
För den delen tror jag inte riktigt på det här med sömntabletter ändå. Då ska man ha riktiga jävla problem i så fall...

Aja, nog om det.

Mitt lilla Pyre har feber. Inget allvarligt eller så . men ändå.
Nu är det ju en reaktion på vaccinet så det är ju egentligen no worries. Men vem vill se sitt barn inte "Må topp" liksom.
Hon har iaf fått en alvedon och sovit nästan konstant sedan kl 13 idag. Bara varit vaken några korta stunder för lite mys, mat och blöjbyten, Funderar på om jag kanske ska väcka henne snart för att ta en ny temp och passa på att ge henne lite mat och en ny blöja.

och sen kanske läsa lite och försöka sova.

Imorgon ska jag iaf knata iväg till köpcentrat här och handla lite nya kläder och annat nödvändigt åt Nikita, förutsatt att hon är bättre imorgon såklart.

well well, natti natti

Onsdag....

Niki kom hem vid 22:40 igår. Trött liten bäse. Vaknade när jag skulle flytta henne till sängen, avfyrade ett jättesmile och tvärslocknade sedan igen. Inatt vaknade hon inte som hon brukar vid 4-5 för att äta utan sov hela natten fram till åtta då vi steg upp.
Fixade mig en kopp kaffe som vanligt medans jag donade med morgonbestyren sen bar det av mot Årsta.
Idag har bäse fått sitt tremånadersvaccin :)
Hon var superduktig men blev skitarg. Dumma kärringen stack ju henne två gånger!

idag vägde hon 6225 och var 59 cm lång!
Hon har gått från för alldelesför liten (2520 födselvikt 1 månad för tidig )  till över medel ( enligt "normalkurvan" ) och fortfarande är barnmorskorna på avdelningen jätteimpade och ska visa mig kurvan varenda gång!
Fick också höra att hon är ovanligt stark i armar ben och nacke för sin ålder Och är tidig med det mesta i sin utveckling.
Skitkul att höra!

Rune är här idag igen och envisas med att trängas med Bosco på hans bädd. Lilla körven!
Dricker kaffe just nu och tar det lite lungt medans älsklingen sover sött. Jättetrött är hon. Har varit vaken sedan 8 i morse och somnade nu precis ( ca 12:30 )

Tänkte att jag skulle passa på att få lite ordning i garderoben - om jag bara orkar.......

Trött bebis med plåster på benen

Tisdag - en sammanfattning.

Vaknade runt 8 tiden imorse av ett illskrik. Blev skiträdd och flög ur sängen, bokstavligt talat, jag snurrade in fötterna i täcket och höll på att halvt ha ihjäl mig själv.
jag hinner kasta mig fram till spjälsängen innan jag inser att - jo, hon är vaken. Men inget har hänt. Skriket kom sig av att hon låg och hade en lååång innehållsrik konversation med sin spegelbild! Haha, snuttan då.
Utvecklingen går så himla snabbt. Det känns som om det bara var någon dag sen hon sakta men säkert började upptäcka att hon själv kunde styra händerna. Nu ska hon få tag på allt hon ser. De där småljuden hon hade för sig typ nyss har utvecklats i en hel massa nyanser. Nu för hon både roliga och allvarliga "konversationer" med både mig och sig själv. haha.

Det ahr varit en produktiv dag idag. vaknade soms agt där vid åtta. Lät henne ligga en stund och jollra då hon hade det så mysigt och var nöjd.  Jag hann sätta på en kanna kaffe och smita ut för en morgoncigg. Efter att ha gått igenom alla morgonbestyr med fjärten så gick vi ut en vända med Bosco. Myste en liten stund och lyssnade på sagor.
Hämtade Rune som skulle vara hos oss idag då hans matte har nytt jobb.

Drack en kopp kaffe till och sedan var det dags att rasta Lucas och Clyde ( tisdag är min dag )
Niki låg i vagnen och njöt, det bästa som finns är ju att ligga i vagnen och titta på trädkronorna!

Efter det var det dags för tvätt. Niki somnade ganska fort så jag hann sortera och slänga igång maskinerna ganska fort.
Satt vid datorn en stund och drack ännu en kopp kaffe.

Passade även på att prata lite i telefon med en vän och städa samtidigt. Jag lyckades till och med klämma in en dusch.

Nästa vända till tvättstugan fick Nixon följa med.
Efter det så var det baddax för bäse och det är alltid populärt :)
Klädde på henne och gjorde oss i ordning då D skulle hämtat henne kl 18. men då han var sen så han fisen somna i bilstolen innan han kom...
För en stund sedan kom mit hjärta hem igen.

Tidig morgon imorgon, ska upp och iväg till bvc, imorgon är det dags för 3 månaders vaccinet!
Helskotta vad tiden går undan!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe, sedan kanske läsa lite i min bok och kanske sova - något jag gör allt mer sällan-

natti

tågpremiären


Hjärtat mitt

Gud vad lat jag är...

...eller så är det bara så att jag numer har en hel massa annat att göra om dagarna!
Det har ju hänt enhel del sen sist.
jag har åkt båt, varit full, träffat roliga människor, haft roligt. varit mamma, tränat och busat med min hund, ätit god mat, ångart mycket jag har gjort för att sedan inse att jag är vinnaren i slutändan.
Kort och gott. En del.

I torsdags fyllde stora lillasystern 13 år. Hon firade sind ag i Västerås så jag och Nikita packade oss iväg för att träffa familjen över dagen. man får ju passa på när de är inom behändigt avstånd :)
Nikita gillade tågpremiären. Satt med stora ögon och tittade på allt nytt.
Skönt att få träffa familjen lite, jag vet att det kommer att dröja nu...


Lina och Martin har nu fått sitt lilla knytte. grattis till den lilla tjejen!!

På onsdag ska skruttan vaccineras, fan vad tiden går fort :O

Den 26e kommer Emma, Nova och Ceyla upp. Ska bli sjukt kul att ses!!
Har blivit bjudna på paintball och kräftskiva också - förbannat kul ska det bli :D

Det var det lilla korta jag orkade med idag. jag vet att ajg ahr sagt det förr menjag ska försöka bli bättre på att uppdatera bloggen, haha


För övrigt älskar jag hemliga människor som lämnar spydiga kommentarer i stil med :
"Detta visade bara hur korkad du är. Bara för att det är bättre standard än andra forum ska man hålla käften? Herregud, du är ju lika vriden som du ser ut."

Jahopp, "Johanna" tycker att jag ser vriden ut.
Tur att det inte är henne jag bryr mig om vad gäller mitt utseende. jag vet ju åtminstonde någon som tycker att jag är vacker. Sicken tur att det finns någon dum jävel som är lika korkad som jag då ;)


So long suckers!

Tjoflöjt!

lat som jag är ( eller mamma som har fullt upp jämt ) Så har jag ju missat ett par dagar igen...
Minns inte riktigt vad jag skrev om sist eller när så jag kör helt enkelt bara på litegrann....
Jag har i alla fall satt mig här med en kopp starkt kaffe och planerar att skriva av mig lite om de senaste dagarna - om lilltuffsan tillåter det vill säga ;)
Man vet aldrig - hon har ärvt både morsans och farsans humör och envishet ( det bådar inte gott inför hennes alla trotsåldrar) hahaha
Älskade lilla karatefisken så stor hon har blivit!

hmm, Nu ska vi se.
Äsch jag börjar på fredag.

I fredags var det dags för kalas igen. Detta min fattigdom till trots. Fia köpte ett flak öl och hon, Maddis och Tessan kom hit.
Danne hämtade Niki någon gång på kvällen för att ha henne över natten. Skakade väl lite på huvudet åt oss halvgalna kärringar, ahhaha
Vi lyssnade i vanlig ordning på mer eller mindre bra musik ( Break, bebis vaken )

Så - vart var vi...
JO! fredag...
Agge klämde sig ner i för små kläder igen och vi gjorde oss fina i den mån vi kunde.
Ett koppel snygga tjejer fick sedan springa den 1,5 km långa vägen till närmsta busshållplats för att hinna med.
Väl på bussen var det osäkert om jag skulle fortsätta resan ner på stan då Niki inte var vid sitt bästa humör hemma hos pappa. Väl var så löste det sig till slut!

Vi var på russindisco, jag ska sammafatta mig kort.

Någon grät, någon dansande utan skor, någon gick tidigt, någon hånglade och någon ringde fyllesamtal kl tre på natten.
Vem som har gjort vad av oss låter vi vara osagt!

Lördagen bjöd på en fantastisk bakfylla, haha
men ingen var gladare än jag när mitt lilla monster kom hem igen!

Söndag.
Fick nobelt besök av Danne och Crippe.
Danne som är mer tankspridd than ever fick åka hem två rundor för att hämta saker han glömt, trots detta fick han ta substitut för kopparna som han glömt hemma, hahaha

Efter att Danne hade skrattat i 3 timmar åt Fia's efternamn, åkt några vändor för att hämta saker och kladdat ner ett fint motiv till mig  och gett sig in i ett mission att fylla Crippe var det dags för tatueringar.
Fia var så originell så att hon skrev sitt efternamn på armen, mitt motiv antar jag att ni får se när det är färdigt - om några veckor!

Tack som fan Danne, jag är skitnöjd!

halv två inatt kom jag även på att jag skulle möblera om, typiskt mig... Men fint blev det :D

Mitt allt

Crippe, Danne och Lilla Rune

Ett år av stor sorg och saknad.

Idag är det årsdagen för Jockes bortgång.
Planerad minnesstund vid hans grav . Danne erbjöd mig att få åka med dem men jag orkade ärligt talat inte.
Jag kände inte att jag skulle orka stå där vid hans sista viloplats bland en massa andra människor, orka vara social och trevlig och tillsammans med andra minnas vår vän - orkade inte.
Jag stannade hemma, sysselsatte mig så gott jag kunde för att tankarna och saknaden inte skulle växa sig för stora.
Idag har det brunnit två vackra ljus för Jocke hemma hos mig.
Tanken är väl på något vis att de två ljusen ska representera både Jocke och lilla Nikita.
För mitt i all sorg, så var det Jockes bortgång som gav mig Nikita. Det var så jag träffade D.
Genom hennes vackra ansikte påminns jag varje dag om Jocke, om den underbara människan han var och tackar honom för att han gav mig denna underbara gåva.
Jocke lever genom lilla Nikita, Det är jag övertygad om.

Lillskruttan sover och stirrar mig blind på de vackra ljusen framför mig, Dricker an kall för dig Jocke - vi ses snart igen!




Ny design samt helgsammanfattning

Älskade tant Tette har fixat ny design åt mig igen. vad tycks?
Tette hittar ni för övrigt på hennes blogg.
TACK TETTE!

Igår var det fredag, hade kommit överens med D att han skulle ha Niki över natten så att mamma Agge kunde grilla med grannarna och ta ett par öl.
Sagt och gjort. Danne och gudfar Emil kom förbi vid halvsju snåret, stannade en stund och snackade lite skit ( eller lyssnade nog mest på oss brudar som snackade skit, haha ) och sedan åkte dom. Åååh det är så svårt när hon åker.
jag vet ju att hon blir väl omhändertagen och att det knappast går någon nöd på henne - men jag saknar ju mitt lilla gryn i samma sekund som hon försvinner utom synhåll!
Älsklingen kommer inte hem förrän ikväll. Om tre timmar närmare bestämt.
Det kanske låter egoistiskt men jag tycker att det suger, jag vill ha henne här NUNUNU.
Men faktiskt så är det ju itne mer än rätt att Danne får umgås lite med henne när han väl är ledig och hemma.

Nu till kalaset igår då.
Det här hände:

1. Agge gjorde tzatziki - modell APSTARK. Så stark att vi fick "spä ut den" med 4 dl mild sås - likförbbannat brände det i halsen kan jag lova. men gott var det!

2. Från början hade Agge en oskyldig gul, söt klänning. Efter att skämtsamt provat olika klänningar hemma hos Madde tvingades Agge att spendera resten av kvällen  I ETT KORVSKINN!
Klänningen var svart, porrig och SKITTAJT.
Tydligen var jag het som fan och såg ut som en pinuppa. AS IF sa agge och försökte smita hem och byta, men icke.... Även ett par skor modell höga klämdes på Agges stackars sneakerfötter....
Jag får nog hålla med om att jag kände mig liiite snygg iaf.

3. Vi åt bland alla förbannade mygg och hade trevligt. Innan dess lyckades vi med bedriften att få oss alla på mer eller mindre flamsiga kort lite på halvskoj. Några av dem ska ni få se - de andra sparar jag faktiskt för mig själv!

4. Eftersom vi vart uppätna av djävulsmyggorna drog vi hos hem till tant Agge, lyssnade på musik och umgicks. Spelade kort och flammsade som bara ett gäng småfulla tjejer kan, riktigt trevlig faktiskt.
Ganska snart uppslöt stackars P som är farmor Fia's...ehm..*harkel*.
Stackarn satt här själv bland ett par högljudda galna brusar. Men det var trevlig iaf :)
runt 3 begav oss var och en mot sina sängar.

Jag orkar ärligt talat inte gå in på alla detaljer under kvällen.
Bosco var som vanligt gladast i världen, han älskar fester, glada människor som vill prata och klappa ööööverallt :D:D:D
han sprang även lös på gården ett tag och var lydig och snäll som sig bör. åt lite på äppelträdet gjorde han också- två meter upp!

Just nu har jag precis ätit mat med Fia och P. Elsa en liten Chihuahua som är här och Bosco ligger båda och snusar.
Jag borde dammsuga och diska samt skura golv. men jag ooorkar inte.
En kopp kaffe och en cigg först bara sen kanske.... haha

Slänger upp lite bilder från igår och idag :)

Fia och Jag


Jag, Viktoria, Fia och Madde ( observera korvskinnet )


Rune och Elsa

Time for change

Jo, jag pendlar.
Ibland mår jag sämst i världen, ibland mår jag skitbra.
Gör det mig instabil?
Betyder det att jag inte är kapabel att ta hand om hundar och barn?
Någon tycker tydligen det.
En människa jag så vitt jag vet aldrig träffat eller vet vem det är.
Det är "synd om min stackars hund som har en så instabil matte"

ärligt talat nu.
Bara för att jag då och då  när jag känner att jag behöver få tömma mina tankar skriver det jag tänker just då rakt av. Något de flesta känner till och från - ångest  - så betyder det inte att jag inte kan ta vara på mig själv eller min familj.
Så jag tackar för anklagelsen och bekräftar härmed att både baby och hund mår alldeles utmärkt.

Lilla Nikita sover, precis som hon alltid gör vid den här tiden.
ja faktiskt, sedan vi kom hem har hon sovit på samma tider alla nätter utom EN då hon hade lite magknip och var vaken en timme. Hon vaknar en gång per natt i regel mellan 4-5 och vill ha mat och en torr blöja, sedan sover vi till ca 9tiden.

I stort sett finns det bara ett tillfälle då hon skriker - när morsan ( jag ) är för långsam med maten.
Ett ganska gott betyg då det faktiskt innebär att hon är trygg och får det hon behöver och vill ha.

Till hunden nu då...
Han ligger just nu och snarkar på sin bädd med en av polarna, lilla chihuahuavalpen Rune intill sig.
Fantastiskt va, han har inte ens försökt tugga lite på honom!
Bosco har också två nya polare till, Whippettjockisen Lucas och Lurchern Clyde.
Tänk, min "understimulerade stackars krake" funkar utmärkt med tre andra hanar!!!
Här följer lite bilder på alla fyra grabbar ;)


                                         Bosco och Rune
                               

Jag , Lucas, Clyde och Bosco!                 Jag, Bosco och Clyde
                                           

Clyde bor för övrigt i Jourhem här på gården.
Han letar alltså efter ett permanent hem via
hundar utan hem

Såhär ser denna underbara gosse ut:


Clyde
är en fantastiskt trevlig gosse. Lugn och trevlig av naturen.
Har man väl blivit vän med denna gossen är det svårt att bli av med honom.
Tro mig, jag vet!
han söker ett aktivt hem - gärna med andra hundar - han funkar med allt och alla!
Han är för tillfället understimulerad och behöver komma till någon som har gott om tid och tålamod att jobba med honom. Clyde har separationsångest och trivs inte med att vara hemma själv. Därför är det att föredra att det oftast finns någon hemma eller att han kan få följa med dit husse/matte far.
Man bör helst inte släppa Clyde lös. Som den vinthund han är gillar han såklart att springa, gärna fort och långt. Hem kommer han lite när han känner för det - tyvärr.
är ni intresserade eller känner någon som kan vara det så lämna en kommentar eller skicka ett mail till mig så vidarebefordrar jag er till grannen, eller jag menar - jourhemmet!


Här följer ett par bilder på mig och min lilla knubbis och stora kärlek, Nikita.
Samt andra jag gillar :D
Mammas underbaring <3


Vi                                            Farmor Fia unt Jag             Kärlek!
   

jag, as if today


Fuck Murphy, jag behöver ingen att sparka mig i arslet, jag gör det så bra själv.

Just när jag trodde att jag börjat komma på fötter.
När jag trodde att jag fixar fan det här .

Just då sparkade någon undan fötterna på mig.
Riktigt ordentligt dessutom.

Så nu sitter jag här i skiten igen. Med ångest som inte går att beskriva.
Den människan jag en gång var, innan allt det här.
Hon är långt långt borta. Så pass att jag faktiskt inte vet om jag kommer att finna henne igen.

Min bror fick mig för en tid sedan att släppa på spärrarna, att låta mig själv känna.
Att slappna av och ta saker som de kommer litegrann, och att låta någon komma mig in på livet.
På ett sätt är jag tacksam för det. Det gav mig en om något jävligt kort tid av välmående, lycka och ett nytt liv.

På ett annat sätt känner jag att det var det dummsate jag någonsin gjort.
Varför i helvete skulle jag utsätta mig för det här? Det är inte värt det. Inte alls.
På grund av det liv jag levt har jag byggt tjocka tjocka murar som ingen kommer igenom.
För att skydda mig själv, för att aldrig mer bli så illa tilltygad av någon annan.
Jag började riva den där muren. Och nu ångrar jag mig bitter.

Jag vet att jag egentligen inte skulle bry mig denna gången.
Det är inte jag som har gjort fel.
jag har blivit nonchalerad, ignorerad, trampad på och gud vet vad. Men tydligen ska jag ta det.
Eftersom jag inte betedde mig som förväntat under den tid jag mådde som sämst.

JAG har bett om ursäkt för att mitt humör inte var på topp när jag mådde dåligt, hundratals gånger.
JAG har haft ångest över detta och slagit mig själv tusen gånger om.

Som straff har jag blivit hotad, spottad på och kallad för den äckligaste jävla horan som finns.

inte en ursäkt fick jag

Jag har sett mer än vad mitt hjärta klarar av, jag har hört hundra gånger värre.
jag vill inte mer. Jag orkar fan inte mer.

Ingen mer som vill pissa på mig?
Det verkar vara populärt nu....

En gång var jag stark, riktigt stark.
EN gång hade jag murar som höll den värsta skiten borta.
Tette påminde mig om det.
jag grät när jag läste hennes ord. För jag vet att hon har så rätt.
Men jag vet också att dit kommer jag inte igen.

"Nej, hon vill ha den där starka Agge som klarar allt, som inte låter någon trampa på henne, hon vill ha den där Agge du är innerst inne. Låt inte ***** behandla dig som skit, ta inte åt dig, det skulle inte gamla Agge göra"

Jodå, men hon är inlåst av hormoner, ***** & en blockad Agge.
 Jag måste dra nu, men jag vet att gamla Agge finns där, du måste bara hitta henne igen, och det är skitsnack att hon inte skulle finnas mer... Det är gamla Agge Nikita vill ha och behöver.
 Du fixar det tjejen, du är starkare än vad du tror"

jag vill så gärna tro på det, menjag kanhelt enkelt inte. Inte nu.


Låång dag igår.

E2 hämtade som sagt upp mig vig ca 13:30 snåret. Vi for till stan och shoppade lite nödvändigheter.
Detta var snabbt avklarat då jag kräks av att gå i affärer. Som vanligt fick jag min vilja igenom ( tjat var inte nödvändigt då E2 var på samma linje som mig). Det inhandlades färska jordgubbar från -insertvalfrittskitland- och mjukglass att doppa dem i. Smarrigt värre...
För att vara lite trevlig ringde jag den där surkarten Danne för att fråga om han ville följa med och dricka kaffe. Men den lille körven satt redan nere på bryggan och drack öl i solen.
Vi knatade dit och gjorde dem sällskap med varsin kall cola.

Dagen i stan som skulle bli snabbshopping och en fika blev istället en heldag.
Efter att ha vinkat hejdå till E2 och suttit kvar ett par timmar till på bryggan följde jag med pojkarna hem till Amin, senare till krogen och lite allmänt ölhäng på en uteservering.

På vägen dit ringer tant Lina och meddelar att hon och lillMartin är på ingång. jag säger då det, surprisebesök varje dag nu??
I vilket fall så var jag mindre pigg så jag visade dem sofforna och gick och la mig, jag var inte hemma från stan förrän halv två. Jag var alltså iväg 12 timmar för lite "snabbshopping" hahaha

Idag har det hänt grejer också, Lina och jag tog en kort svängom med grisen, sedan har vi väl mest varit slöa idag.
Martin var snäll nog att köra mig till Enköping så jag kunde köpa barnvagn idag :D

Eftersom det är valbög imorgon - alla fjortisarns bästa högtid - så har det redan börjat samlas folk här,

Jag har härlig tokångest och känner att jag verkligen inte orkar, jag vet att det kommer att bli tufft imorgon, både fysskt och psykiskt, jag hoppas att jag orkar igenom det.

I helgen ska jag jobba, vilket jag också hoppas att jag orkar ta mig igenom.
Rent fysiskt är jag helt färdig nu. Orkar ingenting....

nu ska jag äta glass och sedan slänga mig i bingen, lång dag imorgon. Och inte ens hunden orkar hålla ögonen öppna....

Jag vet, jag suger.

Jag får väl skämmas lite - det är ju ungefär 17483 år sedan ajg orkade uppdatera min blogg...

MEN

Jag skyller på att det händer så himla mycket nu att jag helt enkelt varken haft ork, tid eller lust att blogga.

En kort uppdatering ska det bli i alla fall.

Jag har nu flyttat till Uppsala.
Det känns både bra och värdelöst på samma gång.
Jag har familj och vänner oändligt långt bort känns det som.

Jag har även hunnit börja jobba ogen och det känns ju bra, även om det är nog så tufft med extrakilon att bära och flåset nära till hands.

Gravid, ja det är jag ju fortfarande och nu har jag börjat bli fet också, haha.
Vi vet nu också att det ligger en stark liten karatetjej där inne och att hon väntas titta ut den 4 juni :)

Bosco han är som Bosco är, lattjar med katten, matvägrar och är ständigt lyckligast i världen, hahaha

Själv mår ajg i övrigt mest skit om jag ska vara ärlig, ångest ångest ångest.

Detta får räcka för en stund, kanske blir jag bättre på det här med bloggen, eller så får ni helt enkelt vänta några månader till på nästa uppdatering!

Tidigare inlägg
RSS 2.0