Just när jag trodde att jag börjat komma på fötter.
När jag trodde att jag fixar fan det här .

Just då sparkade någon undan fötterna på mig.
Riktigt ordentligt dessutom.

Så nu sitter jag här i skiten igen. Med ångest som inte går att beskriva.
Den människan jag en gång var, innan allt det här.
Hon är långt långt borta. Så pass att jag faktiskt inte vet om jag kommer att finna henne igen.

Min bror fick mig för en tid sedan att släppa på spärrarna, att låta mig själv känna.
Att slappna av och ta saker som de kommer litegrann, och att låta någon komma mig in på livet.
På ett sätt är jag tacksam för det. Det gav mig en om något jävligt kort tid av välmående, lycka och ett nytt liv.

På ett annat sätt känner jag att det var det dummsate jag någonsin gjort.
Varför i helvete skulle jag utsätta mig för det här? Det är inte värt det. Inte alls.
På grund av det liv jag levt har jag byggt tjocka tjocka murar som ingen kommer igenom.
För att skydda mig själv, för att aldrig mer bli så illa tilltygad av någon annan.
Jag började riva den där muren. Och nu ångrar jag mig bitter.

Jag vet att jag egentligen inte skulle bry mig denna gången.
Det är inte jag som har gjort fel.
jag har blivit nonchalerad, ignorerad, trampad på och gud vet vad. Men tydligen ska jag ta det.
Eftersom jag inte betedde mig som förväntat under den tid jag mådde som sämst.

JAG har bett om ursäkt för att mitt humör inte var på topp när jag mådde dåligt, hundratals gånger.
JAG har haft ångest över detta och slagit mig själv tusen gånger om.

Som straff har jag blivit hotad, spottad på och kallad för den äckligaste jävla horan som finns.

inte en ursäkt fick jag

Jag har sett mer än vad mitt hjärta klarar av, jag har hört hundra gånger värre.
jag vill inte mer. Jag orkar fan inte mer.

Ingen mer som vill pissa på mig?
Det verkar vara populärt nu....

En gång var jag stark, riktigt stark.
EN gång hade jag murar som höll den värsta skiten borta.
Tette påminde mig om det.
jag grät när jag läste hennes ord. För jag vet att hon har så rätt.
Men jag vet också att dit kommer jag inte igen.

"Nej, hon vill ha den där starka Agge som klarar allt, som inte låter någon trampa på henne, hon vill ha den där Agge du är innerst inne. Låt inte ***** behandla dig som skit, ta inte åt dig, det skulle inte gamla Agge göra"

Jodå, men hon är inlåst av hormoner, ***** & en blockad Agge.
 Jag måste dra nu, men jag vet att gamla Agge finns där, du måste bara hitta henne igen, och det är skitsnack att hon inte skulle finnas mer... Det är gamla Agge Nikita vill ha och behöver.
 Du fixar det tjejen, du är starkare än vad du tror"

jag vill så gärna tro på det, menjag kanhelt enkelt inte. Inte nu.