Idag är det årsdagen för Jockes bortgång.
Planerad minnesstund vid hans grav . Danne erbjöd mig att få åka med dem men jag orkade ärligt talat inte.
Jag kände inte att jag skulle orka stå där vid hans sista viloplats bland en massa andra människor, orka vara social och trevlig och tillsammans med andra minnas vår vän - orkade inte.
Jag stannade hemma, sysselsatte mig så gott jag kunde för att tankarna och saknaden inte skulle växa sig för stora.
Idag har det brunnit två vackra ljus för Jocke hemma hos mig.
Tanken är väl på något vis att de två ljusen ska representera både Jocke och lilla Nikita.
För mitt i all sorg, så var det Jockes bortgång som gav mig Nikita. Det var så jag träffade D.
Genom hennes vackra ansikte påminns jag varje dag om Jocke, om den underbara människan han var och tackar honom för att han gav mig denna underbara gåva.
Jocke lever genom lilla Nikita, Det är jag övertygad om.

Lillskruttan sover och stirrar mig blind på de vackra ljusen framför mig, Dricker an kall för dig Jocke - vi ses snart igen!