Vilka snurriga dagar!
Igår så donade jag lite här hemma, åkte sedan till stan, lämnade in lite papper och mötte upp Tette, gick och smög i lite affärer och köpte inflyttningspresenter till rebekah.

Jag måste få skryta också
Under tiden jag var i stan var båda hundarna hemma, Bosco i buren och Emma i rummet utanför.
Jag följde det tips min mamma gav mig, att ha en tröja på sig under en stund , ta av sig den precis innan man går och lägga den till hunden som har seperationsångest.
Så jag la in mn tröja i buren och lämnade djuren - bad en stilla bön om att de skulle sköta sig.

Efter incidenten med hundvakten har Bosco varit JÄTTERÄDD för att vara själv och kissat och skitit så fort han blivit lämnad, skällt och fört liv.

Tiden rann iväg och vi var borta mycket längre än vi trodde.
När vi kom hem FYRA TIMMAR SENARE, så är det knäpptyst när vi stannar och lyssnar vid det öppna fönstret till rummet hundarna befinner sig i. När vi kommer in skäller han lite med det SKA han göra.
HELT torrt i buren, han var inte flåsig utan bara glad att vi var hemma.
Senare så lämnade jag dem ett par timamr på samma vis och han skötte sig lika exemplariskt, mammas prins!

Annars har jag en del som snurrar i huvudet.
Ni som inte redan listat ut det får väl göra det liksom
jag är skiträdd och skitglad.
Hjälp?