Idag har jag suttit på soffan/sängen och bara varit apatisk.
Sådana dagar har man.
Allt känns hopplöst och man har varken ork eller vilja till något.
Egentligen vet  jag att det komemr att ordna sig till slut, det gör det alltid.
jag vet också att jag bär den största skulden själv. Det är jag som måste få tummen ur och göra något.

Nog med gnäll.

jag sov länge idag. Ormarna förde liv och väckte både mig och hundar ett par gånger inatt.
Hundarna verkade inte lida av sovmorgonen då jag nästan fick släpa upp dem då jag själv orkar lyfta upp mitt arsle.

Förmiddagen/lunchtid bjöd på två pinsamt korta rundor med hundarna och jag skämdes lite.

jag har dock kommit på ett ganska bra sätt att ensamträna Bosco nu. ( han hade ju som sagt gjort stora framsteg som senare blev raserat av en jävla idiot till hundvakt)

jag sätter grisen i buren och under tiden han sitter där går jag ut med Emma och tränar/busar lite i långlina utanför. på så vis hör jag om Bosco börjar skälla eller bete sig - givetvis går jag inte in så länge han låter utan gör det efter en stund då han är lugn.
Som belöning får han komma ut och även han leka i långlinan. det går inte direkt att belöna honom med godis då han bara spottar ut det och glor konstigt på mig, haha

I vilket fall funkar det bra och hundarna får lite ensamtid med extra uppmärksamhet och lite kul,
Ska fortsätta så ett tag och öka Boscos ensamtid lite, samt gå lite längre bort då han troligtvis hör oss precis utanför...
Får hoppas att han inte blev helt förstörd.

Sen tror ajg också att Emma kan hjälpa lite med hans träning. Givetvis går de inte att lämna själva nu när Emma löper. men jag tror att om Bosco sitter i buren och Emma är i samma rum så känner han lite trygghet eftersom hon är lugn och de på vis har sällskap av varandra. Senare kan jag sätta emma i separat rum.
vad tror ni??

är jag helt fel ute?

Tette skickade en fin bild på min gris idag. Här är den