Var en runda till stan idag och Tette var hundvakt åt Boscon, som för övrigt blev så till sig i brallan när emma kom att han var mer i taket än på golvet första halvtimman.
Nu är jag hundvakt åt Emma då Tette är på ärenden ;P

Ville egentligen bara berätta om något som hände på stan idag.

Jag såg en väldigt gammal klasskamrat från högstadiet.
Han var en av dem som var utanför. Inte på ett sådant vis att ingen ville vara med honom eller bjöd in honom i gruppen, inte alls. Utan självvalt.
En såndär människa som faktiskt inte trivs i sällskapet av andra människor.
En människa man vet antingen blir något stort - eller slutar väldigt illa.

När jag såg honom idag så stannade världen till omkring mig för en liten stund.
På en stor gräsäng lekte han med en( sin antar jag ) hund. Av huskey typen.
De sprang, hoppade, rullade runt och brottades. Total lycka.
Ingen av dem lade märke till all liv och rörelse omkring dem.
Människor, cyklister, bilar, andra hundar och fåglar passerade utan att de såg eller hörde något annat än varandra.
Det rörde mig så djupt. Jag grät en lite skvätt faktiskt, just för att de var så himla lyckliga.

Sen insåg jag att jag stod och stirrade och tvingade mig själv att gå vidare.