Mja. Jag antar att det är på tiden att jag skriver något, har varken haft ork, tid eller lust sista tiden.
har haft fullt upp med sjukdom, hundar och annat trams.

Min graviditet bör det inte vara några problem med. likförbannat kan jag inte sluta oroa mig.
jag känner mig inte det minsta gravid, jag har inga graviditetssyndrom, jag har inte gått upp ett gram och jag känner varken sug eller avsmak för något speciellt.
men men, den som lever får se vad det blir av detta.

Nu har jag varit i lkpg i en månad lite drygt.
Lite längre än planerat. jag trivs bra här men jag saknar många, jag saknar familjen och jag saknar Danne, jag saknar somliga vänner.

Även somliga jag länge trodde var mina vänner.
jag tog också för givet att en vän kulle kunna ta en diskussion. jag tar för givet att jag ska kunna vara ärlig mot mina vänner. i synnerhet när det gäller något vi redan tidigare diskuterat och rett ut. Något denna vän vet vad jag tycker om.
Inte första gången det är på tapeten.
men när det hela nu påverkar inte bara mig utan fler gemensamma vänner. Då är det tydligen jag som är boven i dramat för att jag är ärlig och säger vad jag tycker.
Är det inte därför man litar på sina vänner - för att de säger vad de tycker och inte vad som låter bra?

Tydligen är det inte så, tydligen ska man ljuga för sina vänner och hålla god min när man anser att de beter sig illa.
man ska tydligen svälja skit som ingenting och sedan få höra deras skitsnack.
Det är tacken för ärlighet och rättframhet.

ja men förlåt, givetvis är det mitt fel att vännen betett sig dåligt, och det är mitt fel att båda så kallade vännerna nu inte pratar med mig, men människorna de sårade mest går bra.

Detta tynger mig, det är kanske inte så konstigt?

jag är så fruktansvärt utled på att så kallade vänner helt plötsligt visar sig vara något jag aldrig skulle ha trott om dem. jag är så evinnerligt trött på att sätta all tillit och kärlek åt människor som inte bryr sig om det. Inte det minsta.

Nu för tiden får man väl lita på sig själv och hunden - eller det kanske är dumt. jag har ju svikit mig själv förr, och ett djur är en individ det med.
fan också.
Man kanske skulle bosätta sig i en lappkåta ute i skogen och isolera sig från omvärlden? Så slipper man ju knivar i ryggen.

För övrigt så har jag nu varit sjuk alldeles för länge. jag inbillar mig att det börjar bli bättre men är jag inte frisk i slutet av veckan måste jag till en läkare. Suck.