Inatt när jag nyss höll på att somna hörde jag en duns.
Den kom inte från någon av hundarna och jag kände igen just det där ljudet.
För säkerhets skull bad jad Danne gå upp och tända för att kolla om det var någon av ormjävlarna som rymt.
Precis när jag skulle säga "det var nog tavlan på buren" så utbrister Danne "Det var fan ormen!"
Jag tror honom inte och påstår att han är en dålig jävla lögnare.
Då drar han undan fåtöljen bredvid sängen och där ligger den äckliga jävla masken och kringlar sig.

Vilket jävla tur då att det var en av de ytterst få nätter då Tette sov hemma, bara att väcka henne och tvinga henne att ta upp odjuret och placera den i terrariet igen.

Stoppade igen hålet som vi glömt tidigare och la oss igen...
5-6 gånger vaknade jag av att odjuret försökte sig på samma stunt igen. Men utan lycka tack och lov.

när vi kom upp i morse hittar vi inte fanskapet i terrariet och blir smått oroliga alla tre. Efter en stunds letade kommer vi fram till att den var kvar i terrariet men hade gömt sig.

PUH!

Fy fan för dessa odjur. Min orm var åtminstone trevlig och mysig!