Har inte varit på något författarhumör sista tiden och därmed har det inte heller blivit skrivet så mycket i bloggen.
Men nu är det nya tag.
Lite gott och blandat blir det.

Som de flesta redan vet nu så är jag ju gravid, tidigt än sålänge ( v9) men gravid i alla fall.
Det har på många sätt påverkat mig( haha konstigt nog) men nu pratar jag mest fysiskt.
Jag har dåligt blodvärde, väldigt dåligt till och med vilket har medfört att jag har haft väldig ursel och svimmat vid ett par tillfällen.
Men jag är på bättringsvägen och i övrigt ser allting faktiskt bra ut.
kaffekärring som jag är har jag svårt för att förstå att jag inte längre kan dricka kaffe. Det är helt enkelt inte gott.
Vilket iofs är ganska bra då man gärna ska dricke lite och helst inget kaffe alls under graviditeten.
Humöret ska vi inte ens tala om, fy fan.
Det värsta är ju att det faktiskt inte bara påverkar mig väldigt negativt utan även de nära.
Det är också på bättringsvägen och jag hoppas verkligen att det håller sig så!
Barnmorskan trodde att humöret förstärktes lite av mina dåliga värden och berodde inte enbart på hormonerna.
men nog om det. Nu ska vi prata om annat.



Changes....
Ja, då var det dags att packa livet och bege sig igen.
Om ca två veckor far ag till Linköping för att hjälpa en vän under två veckor - vilket jag ser fram emot oerhört :)
Ska bli väldigt kul faktiskt. Skönt att få komma bort och få lite vettigt att fylla huvudet och vardagen med istället för att bara sitta hemma och tänka sig bitter.
Jag är enormt tacksam och känner mig väldigt hedrad för att jag blir betrodd med detta "uppdrag"!

Efter att ha varit där i två veckor fortsätter jag upp till Muppsala där jag sedan ska slå fast rötterna i marken är det tänkt.
Känns skönt att veta när det blir av och så men känns likväl olustigt på mången sätt.
Förhppningsfull är jag i alla fall!

Här hemma händer inte mycket.
Någon gång ibland våldgästar jag Fredric och Tette för att slippa sitta själv ett par timmar men annars sitter jag mest här och ruttnar.
Det märks tydligt att Bosco saknar Emma, han ligger tätt tätt i sängen med huvudet intill mitt hela nätterna, vilket är ovanligt annars, han springer hela tiden och vill ha uppmärksamhet, nästan på ett lite besatt vis, gärna med sin söndriga gamla fotboll som numer luktar sura strumpor.
Och lilla Emma, Emma som låtsas att hon inte gilar Bosco smygpussar på honom när hon tror att ingen ser, haha. Hon är för söt lilla underbaringen.
Gud vad jag kommer att sakna henne! Ja givetvis storebror Frau fredric och Särbon Frau Tette.

Med tanke på hur Bosco betett sig efter att Emma "försvunnit" så undrar jag om inte han trivs bättre med sällskap.
De gånger vi bott med andra hundar eller han träffat och lekt med andra hundar ofta så har han varit mycket lugnare.
Även om Emma inte ägnade honom någon alls uppärksamhet eller lek så påverkade hon honom väldigt positivt på så sätt.

Jaja, får se vad som sker.

Nu ska jag fortsätta att slöglo på CSI och drömma mig bort en stund.

Kram på er alla som förtänar det.