de bidde kväller

Jahopp.
Vad ska man säga om idag då?
Igår var en av de värsta dagarna i mitt liv tror jag.
Jag har knappt sovit de tre senaste dagarna, jag får helt enkelt ingen ro.
När jag vaknade igår kunde jag knappt stå på benen, så fort jag rörde mig minsta lilla blev det nästan svart.
skallen dunkade och magen körde race.

Så höll det på nästan hela dagen, helt färdig.

Idag vaknade jag ungefär på samma sätt. Fast inte lika "hårt".
Dock så har det lugnat sig lite under dagens lopp.
Tette med mor kom och hjälpte mig lite med städningen samt samlade ihop Emmas grejer och tog med sig bur och kompostgaller hem till Fredric.
Senare på kvällen kom de igen och hämtade Emma :(
Dags att lära sig bo tillsammans på rikigt.
På ett vis är det lite skönt. Även om Emma knappast är jobbig ( inte alls faktiskt ) så blir det ett ansvar mindre.
Men jag saknar redan Emma väldigt mycket. Tomt utan henne.
Ingen som tvångs lägger sig i knät och vill mysa, inga äckliga stinkande tvångspussar från en glad Emma.

Bosco saknar henne också. Efter kvällsrundan så rusade han in i lägenheten och sprang flera varv för att hitta Emma. Sen la han sig på golvet och såg sorgsen ut - vem ska han nu bråka med??

Till sist så vill jag tacka Frau kampfbrunetten för att hon står ut med mig och för att hon hjälper mig så otroligt mycket på många sätt.
Även kampfkärringen Fredric.
tack för att ni finns!

För övrigt så mår jag för tillfället ganska bra ( i huvudet) hoppas det håller sig en stund.

natti natti

Kommentarer
Postat av: Rebekah

vem som känner Emma saknar henne inte?

Hon är en fantastisk liten jycke.



Hoppas att du mår bättre snart puman!

Kram!

2008-10-13 @ 10:15:49
URL: http://www.rebekah.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0