Efter att nyss har pratat med Lina så kan jag berätta att Hugo numer inte är den största badankan i familjen. Det är Shiva!
De är i skrivande stund ute vid en sjö i Glimåkra.
Hundarna har jagat varandra runt en stor äng med högt gräs. Och så fort Shiva hittade en liten sjö så dök hon!
Lina kastade två pinnar till henne och sen bara simmade hon runt runt runt. Härligt!
Tyvärr så har ju varken Lina eller martin några telefoner nu ( era jävla fyllin ;) )
så bilder blev det inga.
Lina kommer upp senare på en kaffe och jag sa åt henne att ta med "valfri" hund. hahaha
Vi vill inte riktigt utmana ödet och ha både Bosco och Hugo med tillsammans med Shiva ännu utan tar en åt gången innan de får träffas "fritt" alla tre.
Shiva har börjat slappna av liite mer med Bosco nu. Hon uppmanar honom till lek men när han väl går igång blir hon lite skrämd - men det kommer sakta men säkert.
Hon har en enorm vilja att ta sig framåt och det märks för hon blir tryggare dag för dag.
Den osäkerheten vi såg när vi hälsade på henne första gången blir bara mindre.
jens här hemma gick hon rakt fram till och pussade på handen.
men han är också tryggheten själv. Lite som Hugo - dumsnäll. och det känner hon direkt.
Extremt signalkänslig liten tjej!

Hon påminner mycket om Zazza på många vis. just det här med att HON hälsar sen är det bra. Försöker någon hälsa på henne blir det fel.
men de flesta tar ju också uppmaningen när man förklarar för dem att de ska igonera hunden tills hon kommer själv och hittils funkar det jättebra.

Martin har haft lite svårt att förstå när jag förklarat att de helst inte ska bjuda hem nåt folk nu första tiden och missuppfattade som att hon inte skulle få träffa NÅGON. Vilket ju inte stämmer.
Men jag tor att Lina lyckades förklara för honom.

Det känns så skönt att höra att hon har det så bra och att alla trivs med den nya lite hastigt komna situationen hemma.

Nu ska jag ta en kaffe och tillhörande cancer.

OJ!
Måste bara tillägga. Shiva är VÄLDIGT rädd om sina ben. Hon blir nästan lite hyper när man tar i dem.
När jag gav henne och Bosco några godisar (ja han äter godis nu min grabb :D)
Så provade jag att säga tass till dem.
Bosco som precis lärt sig trevar fortfarande lite men har äntligen fattat poängen. Shiva höll på att krypa ur skinnet. Så jag struntade i det. Varför stressa henne mer liksom.

Nästa gång jag sa tass till Bosco känner jag något som fjäderlätt rör min arm, tittar ner och ser att Shiva "petar" lite på mig med tassen som för att säga " jag kan ju, men vågar inte riktigt"

Söta söta lilla Shiva.
Till slut så kunde hon lägga tassen i min öppna hand men bara några sekunder.
Gud vad hon kämpar illa tjejen!
Hon vill så mycket!